Björn Ranelid: Barbariet har makten i Sverige!

Mördarna i de kriminella kretsarna i Sverige har just nu ett groteskt övertag gentemot polisen, regeringen, riksdagen och allmänheten i landet. I den drabbningen finns det ingen domare och inga givna regler. Allting tycks vara tillåtet. Barbariet har makten. Statsminister Stefan Löfven har lovat i dag att sitta bänkad invid televisionsapparaten för att se den olympiska finalen i damernas fotboll mellan Sverige och Kanada. Det står att läsa i tidningen. Var han lika intresserad av att bevittna bilderna och rapporterna från de senaste mordförsöken i Kristianstad den tredje augusti i år? Skrek han ut sin vrede när han fick veta vad som hände? Kommer han att skrika av glädje om Sverige gör mål och blir olympiska mästarinnor? Resultatet av den nationella kampen mellan barbarerna och det övriga Sverige har ingen segrare, blott förlorare. De döda har inga försvarsadvokater och offrens anhöriga är dömda till kronisk och obotlig sorg och smärta. Statsminister Stefan Löfven åkte till minnesceremonin över de dödade barnen på Utøya i Norge, men han avstod från att bevista stunden när den mördade polisen nyligen begrovs i Sverige, trots att offrets familj är den i riket som tjänat polisväsendet mer än alla andra familjer. Hustrun, brodern och svärfadern till den mördade polisen tjänar och har tjänat samma yrkeskår i allmänhetens tjänst. Det räcker inte med telegram och digitala kondoleanser i detta fall. I går besköts en femtonåring och en sextonårig yngling under bar himmel i Berga Centrum i Linköping. Den ene pojken har dött av sina skador. För varje dag som går har jag haft rätt gentemot alla de journalister som har förtalat, hånat och beljugit mig å det grövsta efter mina artiklar på min officiella Facebooksida. Jag bemöter dem inte och jag kan inte hindra dem att skriva av ondska och hat. Vänner berättar för mig vad som skrivs om mig. Jag hör namnen på mina belackare, ynkryggarna som gömmer sig bakom redaktionerna och de ansvariga utgivarna på tidningarna. I flera fall rör det sig om grovt förtal som jag hade kunnat anmäla till myndigheter, men jag gör det inte och jag hämnas aldrig. Dock glömmer jag inte deras namn och i sinom tid kommer de att stå vid skampålen. Jag avskyr och föraktar rasism, fascism och nazism. Jag är kristen humanist och jag är politiskt obunden när jag skriver, talar och handlar. Jag är inte medlem i ett politiskt parti. Jag anade att jag skulle straffas på olika sätt på kultursidor och bland journalister som självmant berövar sig möjligheten att tala och skriva fritt utan givna dekret och förpliktelser. Jag vet att jag kommer att betala ett högt pris för mina texter, men jag följer mitt samvete. Sanningen är ibland en fågel som slår sig ner på en människas axel och det händer att den blir skrämd av olika hot. Min fågel sitter kvar.                      Björn Ranelid, den sjätte augusti år 2021.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.